Omställningen är inte dyr. Ojämlikheten är det.

Igår samlades partierna i Västerås på Elektra Bio för att diskutera klimatpolitik. Vi var där från Miljöpartiet tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna valde att inte delta. Det får man dra sina egna slutsatser av.

Kvällen inleddes med dokumentären Outgrowing the system inför en överfull salong. Det satte tonen för en debatt som till stor del kom att handla om doughnut economics.

Modellen är enkel. Ekonomin måste hålla sig inom två ramar. Den yttre handlar om planetens gränser. Den inre om människors grundläggande levnadsvillkor. Däremellan finns utrymmet där ett samhälle faktiskt fungerar.

Det är en rimlig utgångspunkt för debatt. Men den blir snabbt obekväm. För den tvingar oss att prata om ojämlikhet.

För samtidigt som vi diskuterar klimatet upplever många att pengarna räcker allt kortare. Den känslan kommer dominera valrörelsen. Vad människor har råd med i vardagen.

Här har högern varit skicklig. Man har målat upp klimatomställningen som boven. Som om det är klimatpolitiken som gör livet dyrt. Det är en bekväm lögn.

Det som gör livet dyrt är ett ekonomiskt system där risker vältras över på hushållen medan vinster koncentreras i toppen.

Vi ser det i energipriserna. Vi ser det i livsmedelspriserna. Vi ser det i ett fortsatt oljeberoende där varje geopolitisk kris skickar notan rakt in i svenska kök.

Och samtidigt har Sverige byggt ett skattesystem där den som lever på arbete betalar extremt mycket mer än den som lever på kapital. Det är där problemet ligger.

När biståndsminister Benjamin Dousa i veckan uttryckte förvåning över att Lorentz Tovatt ser miljardärer som ett problem(i en utmärkt debatt för övrigt, se den) så visar det hur långt ifrån verkligheten delar av högern befinner sig. Det handlar inte om avundsjuka. Det handlar om att extrema förmögenheter inte uppstår i ett vakuum. De är ett resultat av politiska beslut.

Beslut som gör att några få kan dra ifrån samtidigt som många andra får mindre marginaler. Och det är exakt det som undergräver klimatomställningen.

För människor accepterar inte en omställning där de själva förväntas betala medan andra blir rikare än någonsin. Det är inte bara orättvist. Det är politiskt ohållbart. Ska vi lyckas måste vi vända på det.

De som har mest måste bidra mer. Punkt.

Vi behöver ett skattesystem som beskattar kapital rimligt, som bryter koncentrationen av förmögenhet och som gör det möjligt att investera brett i omställningen.

För sanningen är enkel.

Omställningen i sig är inte det som gör livet dyrare. Rätt utformad kan den tvärtom göra samhället mer robust, minska sårbarheten och stärka hushållens ekonomi.

Men det kräver att vi tar konflikten.

Mellan ett samhälle som fortsätter öka klyftorna och ett samhälle som håller ihop.

Mellan kortsiktig vinstmaximering och långsiktig hållbarhet.

Omställningen är inte dyr. Ojämlikheten är det.